09 juli 2013

Tacksam

När jag tänker tillbaka på saker som hänt så kan jag välja att tänka på de negativa sakerna eller så väljer jag att se det positiva som även funnits där. Det är svårt att se de positiva delarna ibland. Men de finns där och det är bra att tänka på dem ibland. Fokusera på dem istället för på negativa delar som hänt. De negativa bitarna kan man (jag) ju redan ha dravlat en miljon gånger om och det blir inte lättare för det.

Så här följer en del händelser, situationer, personer jag är tacksam för:

Min vän och man som stöttar mig när jag mår dåligt, har ont, svårt att andas, svårt att fokusera. Då finns han där, som stöd, axel att gråta mot, ger mig massage, rymd om jag behöver det.

Min vän som agerar psykolog. Sedan sjukskrivningen har jag ringt nästan varje dag och pratat med henne i över en timme om ditt och datt. Även hon har haft lite tid att prata av sig.....

Glädjen över att ha en bostad som är säker. Närheten till naturen. Jag lägger mig gärna på soffan med balkongdörren öppen, så jag får höra fågelkvitter och vilar en stund.

Att jag växte upp både i stan och på landet. Vi bodde i en hyresrätt i en av  Stockholms förorter och hade landställe en timmes bilväg bort. När jag säger landet, menar jag verkligen landet. Inte som det är idag, att folk har landställe, där toalett, tvättmaskin, sophämtning och bra standard i huset är regel.
Vårt landställe hade från början inget rinnande vatten och ingen el. Vi var där ute hela somrarna och ofta på helgerna. Min tid på landet präglades av lek och frihet. Jag hade skogen som lekplats, jag hade friheten att gå runt naken eller med egenkomponerade klädstilar utforska omgivningarna. Jag fick i och med denna verklighet enormt mycket tid att bara vara med mig själv. Det är bra om man lär sig uppskatta sitt eget sällskap!
Vi odlade i ett grönsaksland, morötter, rädisor, sallad, jordgubbar, ärtor. Vi hade en egen brunn, som vi hämtade vatten ifrån med en stor hink. Det vattnet var det godaste vatten jag druckit! Jag minns att jag tyckte att det smakade sockerdricka.

Jag kan inte minnas att jag var uttråkad på landet. Antagligen var det ju så vid tillfällen, om det regnade mycket till exempel. Vi hade ju inte mycket plats. Jag och min syster sov i en våningssäng i köket och mamma och pappa i vardagsrummet i en bäddsoffa. Var det regnsommar kan jag tänka mig att vi gick varandra på nerverna. Men det är inget jag minns. Jag minns solen som kom in genom de små fönstren, dammet i luften som dansade i solljuset. Jag minns smaken av stensöta och harsyra. Jag minns skogspromenaderna och leken. Jag minns mina stunder av att plocka blombuketter och smultron som jag försökte trä på strå, men gav upp och istället samlade en hög i handen och sen tryckte in allt i munnen.

Min morfar som såg min längtan efter att få ha tjejkläder i form av prinsessklänningar istället för ärvda kläder. Jag minns fortfarande när han hade köpt klänningar till mig och lyckan jag kände varje dag jag tog på mig dessa och hoppade upp på skänken i hallen och höll i väggkarmen för att kunna spegla mig i den stora spegeln med fururam.
Eller när han tyckte att jag självklart skulle få lära mig spela piano och köpte en stor synt till mig och den boken som krävdes för pianolektionerna.

Min pappa som betalade försäkringen så jag kunde åka till Skottland och jobba.


Min syster som förklarade för mig varför jag var tvungen att tänka noga vad jag valde till gymnasiet och fick mig att välja samhällsprogrammet.

Min mamma som finns där i alla väder och gör allt för att hjälpa mig efter bästa förmåga.

Mina barn som är världens finaste och tröstar mig när jag är ledsen och får mig att le flera gånger varje dag.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar