20 september 2013

Nya vanor är svåra att komma in i.

Att studera på universitetet tar sin lilla tid att vänja sig vid. Jag har ännu inte riktigt gjort det. Jag har svårt att disponera min tid och känner mest hela tiden att jag borde läsa mer. Det är enormt mycket litteratur som ska läsas, samtidigt! När jag pluggade på universitetet för över tio år sen så var det inte så. Då var det en bok i taget. Men då var ju också en kurs en termin. Nu läser jag tre mindre kurser på en termin och då blir det såklart mer att läsa. Jag har försökt lägga upp en studieplan i min kalender; den dagen ska jag läsa det, den dagen ska jag skriva på den uppgiften osv. Jag ser framför mig att jag kommer klara av det på si och så lång tid. Sen kommer verkligheten in och förstör. Jag läste inte alls boken så snabbt. Jag skrev inte klart uppgiften så kvickt, för jag stötte på patrull. Hur menar de att jag ska göra med den där detaljen osv.

Så just nu känner jag mig som den mest asociala personen som finns. Jag pratar inte med min mamma eller pappa, ringer inga vänner, umgås minimalt med familjen, skriver ingenting på bloggen. För jag vill bara få grepp om hur jag ska disponera tiden. Jag tror att ett av de största problemen är att jag tycker att böckerna är så fasligt intressanta, så jag vill läsa de grundligt, men det finns det ju inte tid för. Så jag börjar alltid med idén om jag ska skumläsa, men finner mig tio minuter senare glupskt läsande någon detalj, frenetiskt antecknande eller grunnande av analytiska tankar. Det är klart att tiden inte räcker till då.

Så nu på morgonen innan föreläsningen idag tänkte jag försöka skumma igenom historieboken eller så kanske jag ska grotta mig ner i skrivuppgiften. Svårt val. Båda ska göras idag, en på morgonen, en på kvällen. Vilket fredagsmys!!!

Jag hoppas att vanan kommer snart. Att jag vänjer mig vid pluggandet, att jag vänjer mig i att läsa all litteratur, att jag lyckas med att disponera tiden på ett sätt som gör att jag även hinner med annat. För det är prio ett. Jag har lärt mig av tidigare misstag att låta sig slukas upp av något fullständigt. Det äter upp en till slut, även om det kändes roligt från början, så blir det inte det i förlängningen. För gör man det hela tiden, är det ofta ett "måste" med och just det ordet förenas med energiutsugandets funktion. Dit vill jag inte igen!

Bild från exkursion i veckan. Fatta att jag var lycklig! Få gå i naturen en hel dag och lära sig massor. Kul att det inte bara är läsa och sitta på föreläsningar på utbildningen.

2 kommentarer:

  1. Åh, det där känner jag igen!
    Jag brukar göra helt orimliga tidsplaner! Sen när man inte har gjort allt det som man tänkt att man ska göra, så får man sjukt dåligt samvete. Istället för att tänka på allt det man faktiskt gjort och det man faktiskt lärt sig!

    Jag pluggar mycket bättre "långsamt" när jag sitter och tar anteckningar när jag läser, reflekterar och tänker. Då kommer jag ihåg det jag läst senare, och får tillbaks tiden i kunskap. Om jag stressar igenom någonting måste jag nästan alltid läsa om det igen för att komma ihåg vad det handlade om :D

    Lycka till med allt!
    Är övertygad om att du kommer komma in i det snart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, jag hoppas att det kommer bli en vana. Just nu är jag bara så hyper på allt... Mitt mantra är: "Är den bra nog?" Det måste inte vara perfekt. Svårt att komma in i det tänket när man alltid haft som mål att göra bäst. (som är ett orimligt mål, men ändå sätter jag det åt mig själv. "Sky is the limit.." Men man växer ju inte som människa om man alltid misslyckas)

      Radera