18 februari 2014

Går empati i arv?

Igår sa barnet allvarligt till mig. "Jag tycker väldigt mycket om naturen och natursaker, mamma". Det ska tilläggas att barnet har en egen natursamling. När vi är ute och promenerar samlas det på pinnar, kottar, löv, stenar med mera för att ligga i natursamlingen, som sen går att pysslas med (läggas i fina formationer på golvet).

På kvällen var barnTV på och ett program som heter "SOS-Vilda djur" gick. Bland annat handlade det om en sälkut som kommit bort ifrån sin mamma.





bildkälla

 Den var sådär söt som bara sälar kan vara och det gjorde ont i mitt hjärta över att den tappat bort sin mamma och inte fick kontakt med henne igen, då den drog så mycket uppmärksamhet till sig, så att mamman i sin tur inte vågade sig nära när det fanns så mycket människor i närheten. Djurvårdarna försökte först med att flytta sälen till en annan strand i närheten, som hade mindre mänsklig aktivitet. Tyvärr så fann de inte varandra. Hur det slutar får jag och barnet veta först nästa vecka när fortsättningen på programmet går.

Hur som helst, jag satt där med gråten i halsen (för jag är så där överkänslig och klarar inte såna där program). Barnet piper, "Mamma, den där sälen var så söt och den hittar inte sin mamma, jag får tårar i ögonen."

Ärver barnet min överkänslighet/empati månne?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar