26 februari 2014

Hur vill du bli väckt?

Det är lätt att tro att vi som skriver här har varit miljövänner och trädkramare hela vårt liv. Att vi föddes med en idé om naturens ändlighet och har levt så hållbart som vi kunnat och inte förstår hur man kan välja något annat sedan barnsben.

Så är det inte! Inte för alla av oss i alla fall. Inte för mig....

Visst växte jag upp med ena delen av mitt liv i naturen, blir lätt så med en pappa som är jägare tror jag. Det är jag tacksam för, för naturen känns självklar och jag mår bra av den. Jag vet flera som får panik av att vara i till exempel skogen. Dels för att det finns kryp, eller möjligen större djur, men även för att de är rädda för att gå vilse. Jag lekte i "lillskogen" mycket själv som barn och har på något sätt lärt mig hitta i skog. (Dock ingen expert, men jag är inte livrädd, bara noggrann med att hålla koll på var jag är.)

Men den andra delen av mitt liv växte jag upp i Stockholms förort med allt vad det nu innebär. När tonåren kom, så försvann intresset av naturen och istället väcktes intresset för musik, konserter, kompisar, smink och så vidare. Började jobba extra, pluggade på universitet, jobbade heltid, bytte jobb, flyttade till en annan stad och träffade barnens pappa, flyttade ihop, köpte lägenhet, sen hus.....
Nu är det en väldigt snabb repris. Men från studenten skulle jag säga att tio år rusade förbi där mina intressen var musik, film, heminredning, hänga med kompisar, senare diskutera barnuppfostran och lite sånt.

Intresset för naturen fanns inte. Hade inte tid med det. Jag hade fullt sjå med att leva det där livet man ska leva, som vi fördomsfullt kan kalla "villa, volvo, vovve". Jag trodde att det var min väg till lycka. Om jag bara gör som "alla andra", så blir jag lycklig. Jag hade fastnat i ekorrhjulet och ifrågasatte inget och kände inte efter på riktigt hur jag mådde.

Det var med mitt första barn som intresset för naturen började dyka upp igen, men mest i form av att laga egen barnmat, gärna ekologisk. Jag köpte fortfarande nya barnlakan, målade barnrummet, köpte mängder med barnkläder, barnleksaker. Min medvetenhet hade inte kommit så långt att jag funderade på gifter i textilier, färg osv. Jag tänkte snarare som reklamen och samhällsandan förklarade för mig: Det viktiga är att mitt barn får det den behöver. Såklart behöver hen nya fina kläder och ett fint rum, gärna matchande med resten av lägenheten. För barnets skull behövde vi renovera och dona hemma, så att barnet ska få en trygg och vacker plats att växa upp i. Tryggheten bestod av att ha ett designat hem.

Med barn nummer två kom nog frågorna än mer, men då var mitt liv så fullt upp med två barn, jobb, lämna och hämta dagis....

När jag går igenom för mig själv, så blev nog den där slutgiltiga väckningen (när det var dags att sluta snooza) när jag var själv med två barn. Jag och barnens pappa separerade och helt plötsligt satt jag med två barn dryga hälften av tiden. Kvällar och de dagar jag inte hade barnen fanns helt plötsligt tid för annat. Intresse för att vara ute och svira, som jag gjorde i tonåren, byttes mot att läsa, läsa, läsa...om naturen, miljöförstöringar, klimatförändringar, återanvändning, återvinning och så vidare.

För att få ekonomin att gå ihop började jag laga mat som var klimatsmart. Min tanke var inte att jag skulle vara klimatsmart, men det blev en direkt följd av att ha sämre ekonomi. Kläder inhandlades second hand eller av vänner, så det blev billigare (och klimatsmartare samt bättre för barnens hälsa). 

Intresset fullkomligen exploderade och det i sin tur resulterade i att jag startade den här bloggen när jag valde att gå en kurs hos Medveten Konsumtion.

Så vad vill jag ha sagt?

Att det aldrig är försent. Tro aldrig att du blivit för gammal. Det här är giltigt på annat än att bli medveten om miljön! Klart du kan lära dig ett språk till, lära dig sjunga, spela instrument..... Våga lära..... det är det livet går ut på.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar