27 maj 2016

Sluttampen och snart hemester!

Igår var det möte med handledaren för att gå igenom hur jag ligger till med uppsatsen och vad som kan ändras till det bättre.

Det första han sa: "Nu är den snart klar!"

Så skönt att slitet börjar betala av sig. Så idag ska jag sitta och i alla fall börja med de ändringar vi pratade om. Med lite tur (och skicklighet) är det bara nästa vecka som jag har kvar på den här terminen. Som det blir arbete i alla fall. Sen ska ju uppsatsen läsas av handledare och examinator innan den är helt godkänd. Men det är bara nästa vecka som jag behöver lägga ner minst 40 timmar på att färdigställa den.

Äntligen i mål känner jag. Fast att jag inte ens är i mål.... men jag börjar kunna se målsnöret och det är väldigt skönt.

Jag längtar efter mina två lediga veckor jag har i början av sommaren. Jag ska röra på mig, vara ute i skogen, äta gott och läsa skönlitterärt. Ska bli väldigt lyxigt och skönt med hemester (semestra hemma). Vem vill inte spendera ledig tid här? Ja, om man gillar stad och fart och fläkt så vill man nog inte vara här. Men kolla bara på bilderna nedan. Det är foton jag tagit på morgonpromenader eller kvällspromenader. Första hur skönt det kommer vara att packa i ordning en väska och bara kunna vara ute en hel dag i detta underbara!!!

Mälaren som skymtar bakom träden.

Att stå mitt i det här och bara lyssna på vinden är N-J-U-T-N-I-N-G!

Om man tar med sig kikare kan man kika på fåglar eller så har man tur och springer rakt in i dem.

När det är så stilla och tyst så känner jag andningen som blir normal och hur jag liksom "jordar", kommer ner till marken igen: stressen släpper.

Lite av vårens underbara tecken har jag hunnit med att se trots att jag mest suttit och skrivit på uppsats.







Blev alldeles lycklig när jag hittade lite kungsängsliljor. Så vackra blommor!





Sen sjukskrivningen för tre år sedan känner jag att mitt behov av naturen har förändrats. Jag har ett mycket större behov av att komma ut i skogen. Där kan jag andas och må bra. Jag mår även mycket bra av att vara vid vattnet, bara sitta och lyssna på vinden och vågskvalp. På något sätt ser jag naturen tydligare nu. Ser djuren och växterna och uppskattar de oerhört. Förundras över mäktigheten i deras skapelse. Jag kan krama träd i skogen, för att se hur stora de är. Det är häftigt när de är så stora så jag inte når runt. Då kan jag låta tankarna vandra och fundera på vad det här trädet kan ha sett under sina år.

Jag tror att den mindfulnes som jag gick på under min rehabilitering får sitt uttryck när jag kommer ut i skogen. Där kan jag se, känna, lukta och smaka och bara ta in hur mäktigt livet är.

Men nu; uppsatsen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar